I Västerbotten startade arbetsstugorna några år senare och fungerade även som internat där många barn bodde hela läsåret. Syftet var att ”fostra” barnen men gjorde det även möjligt för barn från ”ödebygden” att gå i skolan. Det var främst fattiga barn som placerades i Västerbottens arbetsstugor där de gick i skolan på dagen och gjorde lättare arbete på kvällarna. Familjer med bättre ekonomi inackorderade sina barn hos familjer i närheten av skolan. I Norrbotten berättar många som vuxit upp i arbetsstugor om hur de även var en del i ett försvenskningsprojekt, där exempelvis finsktalande barn skulle lära sig svenska.

Arbetsstugorna drevs till en början som välgörenhetsprojekt, men blev kommunala på 50-talet. Idag berättar människor som varit barn i arbetsstugor att de har haft fina upplevelser, men också om att barn blev slagna och for illa. Barn så små som sju år togs från sina hem och bodde borta under hela sin skolgång, ibland hela läsåret i en arbetsstuga. Många barn som for illa har idag fått en statlig ersättning som kompensation för åren i arbetsstugan.

KÄLLOR

Bilderna går att klicka på för att få större, samt är utskrivningsbara.

Tre fotografier från Vilhelmina arbetsstuga, 1911-1912
Fotografierna visar pojkar som slöjdar, flickor som lär sig hushållsarbete och barn påklädda framför den vintriga stugan i Vilhelmina.

”12-timmarsdag och låg lön när Nanna kom till Stensele”, Västerbottens Folkblad 1977.02.26
En intervju med kokerskan Nanna Frölander. Intervjun genomfördes 1977 och handlar om tiden (1950-tal) då Nanna Frölander arbetade vid Stensele arbetsstuga. Intervjun ger en bild av vardagen och arbetsförhållandena i arbetsstugan.

”Dagordning för Gossarna”, 1912
Schema över pojkarnas dag i stugan. Vi ser att regelbundna måltider, bön och läxläsning var viktiga delar av dagen. Pojkarna var även indelade i arbetsgrupper där de gör olika arbetsuppgifter.

”Matordning vid Sorsele arbetsstuga, 1934-1935”
En veckas matsedel.

”Instruktion för föreståndarinnorna vid Västerbottens läns arbetsstugor”, 1925 Arbetsuppgifter för en föreståndarinna i Västerbotten.
I slutet av texten syns även arbetsstugans syfte: ”människokärlekens och fosterlandskärlekens mönsteranstalt för barnens från de västerbottniska ödebygderna fostran till goda svenska medborgare”. Föreståndarinnans roll beskrivs som moderlig, bestämd, vårdande och fostrande.

En föreståndarinnas redogörelse för läsåret 1928-1929, ur ”Historik 1929 Stiftelsen Västerbotten läns arbetsstugor”
En berättelse om livet på arbetsstugorna under åren 1928-1929. Berättelsen är odelat positiv där vi kan läsa om fina utflykter och att barnen arbetar under sång. Även de som inte får åka hem över jullovet.